Sanningen är svår att hantera

Ett allmänt uttryck, som kan användas i detta sammanhang, är ”you can’t handle the truth” eller ”du kan inte hantera sanningen”.

I krischocker, som den som världen upplevde i höstas när amerikanska storbanker försattes i konkurs eller häromdagen när världens största biltillverkare, GM, efter år av problem ansökte om konkursskydd, är det svårt att agera rationellt. Politiker och andra högt ansvariga vill på alla sätt gjuta mod och optimism bland befolkningen för att inte en kris som den på 1930-talet återupprepas. Och agerar ingen riskerar ju krisen bara att förvärras.

Allt – speciellt aktiemarknaden – handlar om förtroende, om hur mycket risk investerare och kreditgivare vågar ta nu för att i framtiden kunna inkassera eventuella vinster. Lika giriga som många sparare blir på kort sikt vid uppgångar lika snåla blir flertalet vid nedgångar. Att följa på förhand uppställda regler är svårt, mycket svårt.

Stresstester
I årets första rapport om den finansiella stabiliteten spår Sveriges riksbank att de svenska storbankernas kreditförluster ökar till totalt drygt 170 miljarder kronor under 2009 och 2010. Förra året spåddes dessa förluster bli omkring 70 miljarder kronor. Enligt Riksbanken har storbankerna tillräckligt med kapital för att möta ännu större förluster. Det talas om förluster uppemot 300 miljarder kronor kommande åren. Hur stora är förlusterna/riskerna egentligen?

Omkring 40 procent av kreditförlusterna under 2009 och 2010 förväntas ha sitt ursprung från bankverksamheterna i Baltikum och övriga Östeuropa. De svenska storbankerna har lånat ut cirka 500 miljarder kronor i de baltiska länderna, och det är framförallt SEB och Swedbank som varit mest aktiva. SEB, Swedbank och Nordea har, mer eller mindre frivilligt, för övrigt gjort nyemissioner.

SVT-inslag den 2 juni

Många östeuropeiska länders export har rasat det senaste krisåret. Länderna har varit inriktade på låglönetillverkning och -export, men när efterfrågan i stort sett hela världen rasat spelar inte lönenivåerna någon roll på kort sikt. Dessutom har råvarupriserna gått ned mycket kraftigt, vilket påverkat framför allt Ryssland mycket negativt. På senare tid har dock råvarupriserna stigit en hel del.

Baltikum upplever alltså en gigantisk kris, och ländernas bruttonationalprodukt (BNP) har rasat cirka 15–20 procent jämfört med förra året. Låne- och konsumtionsbubblan sprack för cirka två år sedan, men accelererade först på allvar under 2008. Stora nedskärningar i statsbudgetarna har varit nödvändiga (tvingats fram) och dessutom sjunker lönerna som en sten. Regeringarna avlöser även varandra när folkens vrede växer.

Fast valutakurs – ett sätt att försöka styra utvecklingen
Den svenska regeringen har bland annat deltagit i Valutabankens (IMF) lånepaket till Lettland, och miljarder har lånats ut med krav på att just stora nedskärningar ska göras samt att valutan fortfarande ska vara låst/fast. Låsningen är linje med ländernas strävan att ingå i eurosamarbetet.

En devalvering riskerar att öka de svenska bankernas kreditförluster i regionen på kort sikt. Dessutom har hundratusentals balter lån i utländsk valuta. Lån som ofta har tagits på uppmaning av svenska banker. Nu höjs dock röster för att devalveringar i de baltiska länderna måste till för att länderna snabbare ska kunna tas sig ur krisen. Konkurrenskraften ökar med lägre valutakurs, förutsatt att inte inflationen skenar.

Den förr förre svenska riksbankchefen, Bengt Dennis, tror att det inte längre går att undvika en devalvering i Lettland. Åsikten får sägas vara anmärkningsvärd eftersom han arbetar som rådgivare åt den lettiska regeringen. Lettlands premiärminister Valdis Dombrovskis säger i ett uttalande att Bengts Dennis’ åsikt inte är korrekt och ska betraktas som Dennis personliga.

SVT-inslag från den 2 juni

Krisåret 1992 försökte Sverige med Bengt Dennis i spetsen och med uppbackning av hela det politiska etablissemanget, som den borgerliga regeringen och vänstersinnade oppositionen, att bibehålla en fast kurs på den klart övervärderade svenska valutan. Resultatet slutade med en reporänta på 500 procent, en dränering av valutareserven och tusentals konkursade företag.

Kronan släpptes till slut fri (efter det brittiska pundet), och flyter än idag på valutamarknaden. Kronan har för övrigt tagit mycket stryk på grund av de svenska storbankernas kreditexponering i just Baltikum.

Den 3 juni rapporteras det att räntan för lån mellan banker över natten i Lettland fortsätter att stiga, upp från rekordnoteringen på 16,1 procent för lån över natten tisdagen den 2 juni till en ny topp på 16,4 procent på onsdagen. Samtidigt rusar räntan för den lettiska centralbankens inlåning över natten upp från 12,5 till 24 procent. Osäkerheten och rädslan växer, det vill säga bankerna litar inte på varandra och kapitalet lämnar landet.

Liknande misstag som svenska banker gjorde i Sverige i slutet av 1980- och början av 90-talet lyckades en del av bankerna alltså återupprepa i Baltikum bara drygt 15 år senare. Visst hörs en del självkritik, men några massavskedanden av bankchefer på olika nivåer kan vi ju knappast tala om. Ingen verkade ju exempelvis vilja ta över Swedbanks ordförandepost, så den högst medansvariga Carl Eric Stålberg fick sitta kvar och lyfta miljonersättningar.

Gyllene regler saknas och/eller följs inte
Bankledningarna verkar helt klart inte ha följt Aktiespararnas gyllene regler, som även kan appliceras i andra investeringssammanhang än just aktier. Exempel: Kontrollera riskerna, spara regelbundet (ös inte ut en massa pengar vid enstaka tillfällen/år), sätt upp realistiska mål, var försiktig med lån (investera bara det du faktiskt har råd att förlora kortsiktigt), var påläst och följ inte råd okritiskt samt gör din egen analys.

Regeringen pressad
Den svenska regeringen är även den mycket pressad att agera i lågkonjunkturen. Förutom att hjälpa finansbranschen har regeringen faktiskt gjort en hel del jämfört med andra EU-länder, och i förhållande till ländernas budgetstorlekar. Den svenska statsbudgeten rankas som den sjätte bästa i EU, i alla fall enligt statsminister Fredrik Reinfeldt, om man ser till underskott/överskott. Dessutom har regeringen kritiserat, men även självt blivit kritiserad för, chefsbonusar som gynnat kortsiktigt risktagande.

Reinfeldt varnar samtidigt för ännu fler ofinansierade bidragshöjningar och/eller skattesänkningar. Regeringen har bland annat fått kritik för att inte göra mer för den stora svenska fordonsindustrin (alltså inte gett bidrag/lånegarantier). Samtidigt stiger statsskulden igen i förhållande till BNP, efter att ha minskat i flera år. Regeringen har för övrigt bara cirka 15 miljarder kronor kvar att spendera i år innan det så kallade utgiftstaket nås. 15 miljarder kronor får med tanke på bankernas kreditproblem sägas vara en droppe i havet. Utgiftstaket infördes efter krisen på 1990-talet.

Investmentbolaget East Capital Explorer skriver i en rapport, som kom den 14 maj, att efter en tung inledning på 2009 kan ett stabilare oljepris och stabilare valutor vara tecken på början på en vändning i Östeuropa. Flera aktiefonder med inriktning mot Östeuropa har även stigit mycket i värde i inledningen av 2009. Vi får hoppas att botten är nådd, men saneringsarbetet i Baltikum lär ta tid, och påverka hela Östersjöregionens utveckling under flera år.

Lätt vara efterklok
Efter att bostads- och finansbubblan på allvar sprack i slutet av 2008 har medierna och politikerna letat efter syndabockar, som till exempel giriga företag och VD:ar. Men så här i efterhand, och med lite perspektiv på det hela, kanske det inte är så lätt att peka ut några branscher, företag eller chefer som huvudansvariga.

Människan tenderar ju att följa olika trender, så även inom ekonomiska spörsmål. Orsakerna till finanskrisen bottnar kanske i att det stora flertalet anställda, företagare, journalister, konsumenter, låntagare, politiker, sparare med flera under en längre tid byggt på sig för stora risker och/eller skulder. ”Snabba pengar” och konsumtionshysteri har förblindat många …

Det finns en och annan journalist och politiker som talat om bristen på långsiktighet och självrannsakan gällande agerandet före, under och efter krisen. Det är lätt att vara efterklok, men det bästa nu är nog att alla ser över sitt eget agerande/beteende – att försöka hantera sanningen – för att eventuellt samma misstag inte återupprepas i lika stor skala …

Relaterade länkar
”Nya räntetoppar i Lettland”
(DI, 2009-06-03)
”Storbankerna står stadigt”
(SVT, 2009-06-02)
"Lettisk devalvering oundviklig"
(E24, 2009-06-02)
”Lettland slår tillbaka”
(E24, 2009-06-02)
”Bra att regeringen gör något”
(Aktiespararna, 2009-06-02)
”Moderaterna vill skärpa bankkontrollen”
(SVT, 2009-06-01)
”Självkritisk Stålberg på Swedbanks stämma”
(Aktiespararna, 2009-04-24)
”Lätt och bäst att vara efterklok”
(Aktiespararna, 2009-02-25)

Fler artiklar om kreditoron hittar du här.