Carnegies aktieägare kan bli trippeltorsk

Tids nog får du besked: Banken har ”av misstag” låtit de anställda på kontoret dela på femtiotusen kronor av dina pengar. Hur skulle du reagera i denna situation? Så här ...

1. Pengarna ska omedelbart återföras till dig. De ansvariga måste ställas till svars för skadan. Det blir sedan deras sak att försöka återkräva de felaktigt utbetalda beloppen från de kontorsanställda.
... eller kanske så här?

2. Det var ju tråkigt, men sådant måste man räkna med när man lämnar pengar ifrån sig. Att bråka om detta skulle bara försämra den service och ränta du kan få från banken framöver. Det är lika bra att låta udda vara jämnt.

Det är nog inte så många som skulle reagera på det senare sättet. Ändå är det så som aktieägarna i Carnegie tycks resonera. Där har styrelse och ledning tvingats erkänna att de på felaktiga grunder betalat ut över 600 miljoner kronor av aktie-ägarnas pengar till sina redan mycket högt betalda anställda. Finansinspektionen har konstaterat att det hela berott på otillåtna brister i kontrollsystemen och utdömt en straffavgift på 50 miljoner kronor, som naturligtvis också betalas med aktieägarnas pengar. Kort sagt: aktieägarna blir dubbeltorsk. Hur tycker ni, kära aktiesparare, att vi ska reagera?

Jag är naturligtvis medveten om att jämförelsen haltar på flera punkter. Att köpa aktier i ett bolag är något annat – och mer riskfyllt – än att sätta in pengar på bank. Aktieägare har ingen lagstadgad rätt att få tillbaka sina pengar. Men jämförelsen har ändå viktiga principiella likheter: Väldiga belopp har hamnat i fel fickor. Vi vet vilka som tagit emot pengarna, och vi vet vilka som är ansvariga för utbetalningarna. Det strider mot rättskänslan att de ansvariga för Carnegieskandalen, inklusive mottagarna av de felaktigt utbetalda bonusarna, ska hållas skadeslösa, medan luttrade aktieägare står för hela notan.

Problemet är att de juridiska vägarna till att få rättelse och utkräva ansvar är komplicerade och dyrbara. Och de kommer oundvikligen att drabba de kvar-varande aktieägarna i Carnegie, som därigenom blir trippeltorsk. För ett par år sedan infördes efter amerikanskt mönster möjlig-heten till grupptalan i svensk domstol. Därigenom kan många drabbade gemensamt driva en skadeståndsprocess som var och en enskilt inte skulle ha råd att klara av. Carnegiefallet borde vara idealiskt för att pröva denna nya lag, som hittills knappast utnyttjats. Men vägen är dessvärre svårframkomlig. Käranden måste kunna påvisa en negativ effekt på aktiekursen som direkt beror på de felaktigt utbetalda bonusarna.

En mindre riskfylld väg är att den nya styrelsen i Carnegie å bolagets vägnar får stämma den förra. Denna har ju tvivels-utan orsakat bolaget skada, åtminstone på det belopp som Finansinspektionen utdömt. Visst kommer en sådan process att kosta pengar och ge bolaget negativ publicitet. Men alternativet är sämre: Det skulle signalera fritt fram för de anställda att lägga beslag på aktieägarnas pengar. Så vill vi väl inte ha det?