Trygg färd blev till skräckresa

Aktieportföljens sammansättning i Industrivärden har inte ändrats mycket de senaste åren. Portföljen bestod för två år sedan till över 90 procent av Handelsbanken, Sandvik, SCA, Ericsson, SSAB och Skanska – namn som förknippas med kvalitet.

Från toppen på över 150 kronor 2007 till botten under 40 kronor i år tappade aktien 3/4 av sitt värde. Från botten i januari till maj steg aktien med fantastiska 80 procent.

Aktiekursens utveckling avspeglar i första hand utvecklingen för den underliggande portföljen. I fjol, då börsen avkastade –39 procent, föll Industrivärdens portfölj i värde med 45 procent. Förmögenheten, eller substansvärdet, per aktie smulades ned med 56 procent, från 142 till 62 kronor. Den extra kraften i nedgången beror på bolagets lån, som ger hävstång på både gott och ont.

För två år sedan pågick en maktkamp i Volvo, där Industrivärdens röstandel först var 1,6 procent. Med lån köptes A-aktier för 4,2 miljarder kronor, och aktivisten Christer Gardell med sitt Cevian Capital motades i grind. I fjol köptes Volvoaktier för 1,8 miljarder, till ett samlat anskaffningsvärde på 6,7 miljarder kronor. Röstandelen är nu 8,5 procent, men värdet är halverat.

Industrivärden gick in i 2008 med en portfölj värd 66 miljarder kronor, belånad med 11 miljarder. Substansvärdet var alltså 55 miljarder kronor och belåningsgraden 17 procent. Halveras portföljens värde, vilket tidvis var fallet under fjolåret, återstår 33 miljarder kronor och med avdrag för lånen 22 miljarder kronor, eller endast 40 procent av tidigare substansvärde. Detta illustrerar faran med även måttfull belåning.

Med portföljvärdet avhugget till 35 miljarder kronor hade belåningsgraden vid årsskiftet ökat till 31 procent. Halvera den portföljen till 17 miljarder, och efter avdrag för lånen återstår bara 6 miljarder kronor. Räntekostnaden är därtill 500 miljoner kronor per år.

Stämningsläget vid årsskiftet var sådant att många befarade att börsen skulle säcka ihop igen. Industrivärden var en aktie med hög risk. Styrelsens beslut i februari att dela ut 4,50 kronor, totalt 1,7 miljarder kronor vilket eliminerade bolagets utdelningsskatt, var djärvt. Årsstämman i maj kunde dock ha satt stopp, för att i stället sänka skuldsättningen.

Ett stycke in i maj var börsportföljen värd 40 miljarder kronor, och belåningen uppgick till 10,5 miljarder. Nu, tack vare belåningen på en stigande börs, har substansvärdet utvecklats bättre än index, till 75–80 kronor per aktie.

Lundbergs, med VD Fredrik Lundberg, är största enskilda ägare med 12 procent av aktierna och 17 procent av rösterna. Handelsbankensfären äger 35 procent av kapitalet och 48 procent av rösterna. Denna ägarbild, med stor likviditet hos såväl Lundbergs som banken, är en trygghet för det belånade bolaget.

C-aktien är den mest handlade på börsen, och den prisas lägre än A-aktien. Vid årsskiftet var kurserna 57 respektive 50 kronor. Ställt mot substansvärdet på 62 kronor per aktie var rabatten då 8 procent för A-aktien och 19 procent för C-aktien. Sedan dess är A-aktiens rabatt oförändrad, medan C-aktiens har sjunkit till 15 procent.

Alternativet Investor, som har en nettokassa i stället för lån, klarade fjolåret med glans. Dock, vilket Industrivärden nogsamt markerar att man undvikit, har Investor stora inslag av onoterade bolag och högt belånade investeringar. Investors substansrabatt är 30 procent, vilket innebär en kurspotential på 14 procent vid oförändrat substansvärde. Investors direktavkastning är bara hälften så stor som Industrivärdens. För närvarande framstår Investor ändå som det bättre valet, men den villrådige som tar båda är kanske klokast i längden.