Sandvikstålet tar smällarna

Fjolåret för Sandvik blev horribelt. Stjärnan bland verkstadsföretagen, med kunder i snart sagt all tillverkningsindustri över hela världen och hög lönsamt, högtekniskt och välskött, tappade en tredjedel av försäljningen och gick med förlust för första gången sedan 1983. För aktieägarna blev fjolåret dock utmärkt, med såväl utdelning som brant kursuppgång. Aktien trotsade den ena svaga kvartalsrapporten efter den andra. Börsens förmåga att förekomma en vändning uppåt i den reala ekonomin visade sig åter.

Försäljningsraset i fjol inträffade trots koncernens bredd, med riskspridning över tre affärsområden som vänder sig till många kundsegment och trots stor närvaro i Indien och Kina, där tillväxten fortsatte.

Krisen i världens banksystem är boven också i Sandviks drama. Den fick först konjunkturen i fritt fall. Därefter fick företag över hela världen svårt att finansiera sig externt. Det interna sättet att få fram kapital, när vinsterna inte förslår, är att sälja från lager samtidigt som produktionstakten sänks, investeringar stoppas och hyllan med förbrukningsvaror töms innan nya beställs. Volvokoncernen är ett exempel på en hårt drabbad kund: antalet levererade lastbilar halverades i fjol, och produktionstakten sjönk mer än så i syfte att beta av lagret av osålda lastbilar.

Fordonssektorn med underleverantörer är ett viktigt kundsegment för affärsområde Tooling. Att affärsområdet SMC – Sandvik Mining & Construction – också nära nog stupade i fjol är kanske mindre förvånande: metallpriser och därmed stora delar av gruvindustrin hör till de mest konjunkturkänsliga. SMC levererar såväl förbrukningsvaror som utrustning, reservdelar och underhåll till gruvnäringen.

Förvisso föll metallpriserna under stor dramatik hösten 2008, men redan för ett år sedan vände de brant uppåt igen – med förbättrad lönsamhet som följd. Också här spökar bankkrisen. Statliga pengar för infrastruktur fanns i fjol, men SMC:s kunder i anläggningssektorn höll tillbaka investeringarna. Affärsområdet SMT – Sandvik Materials Technology, främst specialstålverket i Sandviken – mötte problem av samma slag.

SMC, större än och huvudkonkurrent till Atlas Copcos lönsammare affärsområde Anläggnings- och gruvteknik, stod i fjol för 45 procent av Sandviks omsättning. Näst störst är Tooling, global marknadsledare på bland annat hårdmetallskär, med drygt 25 procent. Seco Tools, tillsammans med amerikanska Kennametal och israeliska Iscar huvudkonkurrent till Tooling, ägs till 60,5 procent av Sandvik och ingår därför med 7 procent av omsättningen. SMT stod för drygt 20 procent. Efterfrågan var överlag svag, och tidigare rejält positiva marginaler vändes till nära noll eller minus.

Affärsidén – att utveckla, tillverka och marknadsföra högtekniska produkter och tjänster som bidrar till att förbättra produktiviteten och lönsamheten för kunderna – föll alltså inte i god jord i fjol. Bästa pris, ett hårt försäljningsargument i svåra tider, är inte paradgrenen. Sandvik säljer på prestanda i viktiga avseenden som motiverar ett högre pris och tappade troligen marknadsandelar under 2009, men historiskt tar bolaget andelar då efterfrågan skjuter fart.

Liksom kunderna prioriterade Sandvik kassaflödet fjol. Beslutade investeringar senarelades, och kapital bundet i insatsvaror, som nickel och färdigvarulager, frigjordes. Produktionen höll lägre takt än försäljningen. I Toolings utnyttjades inte mer än hälften av produktionskapaciteten efter semestrarna, och takten var 15 procent lägre än utleveranserna till kund.

Höga ambitioner för kassaflödet får dramatiska effekter på resultatet i tider med svag efterfrågan, eftersom de fasta kostnaderna per producerad enhet blir dubbelt så höga när produktionen går på halvfart. Normalt räknas dessa in i värderingen av en färdig produkt som går vidare till lager, men när produktionen är onormalt låg ger denna metod ett för högt värde på färdigvarulagret.

Lösningen blir att värdera lagret som om produktionstakten vore normal och att kostnadsföra överskjutande fasta kostnader direkt. Sådan så kallad underabsorption slog kraftigt mot bruttoresultatet. Därtill kommer att fasta kostnader inom administration, försäljning, forskning och utveckling slog mot rörelsemarginalerna på grund av låg försäljning.

Som anpassning till marknadsläget har också omfattande kostnadssänkningar gjorts. 6 miljarder kronor i besparingar hade uppnåtts i höstas, med siktet inställt på 8 miljarder. Sandvik ska framgent bärga en rörelsemarginal på 4–6 procent även med en försäljning, runt 70 miljarder kronor i årstakt, som under tredje kvartalet då marginalen blev noll.

Bland besparingarna märks att 15 000 anställda, en tredjedel av styrkan, har gått ned i arbetstid på 80 procent av tidigare lön. Avtalet går ut i mars, och kostnaderna i årstakt stiger då med 1,5 miljarder kronor. Marginalmålet är dock tillräckligt för att klara denna lönekostnadsökning och för räntor på 2,1 miljarder kronor på lån (netto) om 33 miljarder kronor. Eftersom avskrivningarna under kommande kvartal överstiger investeringarna blir kassaflödena positiva och lån amorteras. Med detta klarar sig Sandvik, även om efterfrågan – som nu är på uppgång – skulle slå i botten igen. Spekulationer om en nyemission motas i grind.

Omfattande strukturåtgärder har också genomförts och orsakat engångskostnader under 2009. Konsulter, inhyrd personal och temporärt anställda har fått gå, och antalet anställda har minskat med 12 procent. 20 produktionsenheter har stängts, och ett mindre antal har öppnats på södra halvklotet och i Kina. Kapaciteten finns kvar till lägre kostnad, och att produktionen läggs närmare kunderna minskar behovet av transporter och lager.

Den bestående effekten på kostnadsmassan bedöms överstiga hälften av programmets 8 miljarder kronor. Rimligen har Sandvik också passat på att rensa ut gamla surdegar ur böckerna. Därmed är det bäddat för en kraftig resultatförbättring under 2010, även med en beskedlig uppgång i efterfrågan. Kundernas lageranpassningar klingade av före årsskiftet. Med detta ökar efterfrågan för Sandvik, vars egen lageravveckling är avklarad – varvid underabsorptionen ebbar ut.

Ett större förvärv genomfördes trots allt i fjol. Det gällde WBH i österrikiska Tyrolen, som återvinner och bryter volfram – huvudingrediensen i hårdmetall – i Europas största fyndighet för denna ganska sällsynta metall och där hälften av världens reserver finns i Kina. Köpeskillingen på 1 miljard kronor betalas över två år, och till finansieringen bidrar att Sandviks eget strategiska volframlager kan tömmas.

De finansiella målen är organisk tillväxt med 8 procent över en konjunkturcykel på marknader som växer med omkring 5 procent. Därtill kommer tillväxt via förvärv. Avkastningen på sysselsatt kapital (eget och upplånat) ska nå 25 procent, med ett balanserat finansiellt risktagande där lånen (netto efter avdrag för likvida medel) uppgår till 0,7–1,0 gånger eget kapital. Av vinsten per aktie ska hälften delas ut och hälften återinvesteras för att finansiera tillväxten.

Händelserna under 2008 och 2009 reser dock frågan om hur meningsfullt det är att ställa upp mål för en konjunkturcykel vars längd inte är känd. Det ligger nära till hands att tro att svängningarna framöver i våra sammankopplade ”realtidsekonomier” blir våldsammare än tidigare. Med en sjuårig cykel och nästa topp 2015 krävs en tillväxttakt på nära 15 procent per år från 2010 och framåt för att Sandvik ska nå tillväxtmålet 8 procent.

Att öka marknadsandelen, oavsett konjunkturläge, är ett rimligt mål. Ett avkastningsmål behövs, men 25 procent är kanske väl högt. Fjolårets efterfrågeras indikerar också att skuldsättningsgraden ganska skyndsamt bör sänkas, vilket får konsekvenser för utdelningen, som bör begränsas under några år.

Aktiespararen siktar på en försäljningstillväxt om 13 procent i år och 10 procent nästa år, åtföljd av successivt återställda brutto- och rörelsemarginaler. Avkastningen på sysselsatt kapital bör kunna nå 13 procent i år och drygt 20 procent 2011. Ränteläget höjs, så räntekostnaderna ligger kvar på nuvarande nivå trots minskade lån. Eget kapital fylls på genom vinster och lägre utdelning. Skuldsättningsgraden krymper till 0,9 i år och under 0,7 nästa år.

Osäkerheten i prognoserna är stor, eftersom konjunkturuppgången, förvisso tydlig, är skör och Sandvik befinner sig i ett vändningsläge. Därtill kommer svenska kronans rörelser mot världsvalutorna. Att bolaget står på benen med klarsynt inriktning, trots smällarna som utdelades i fjol, vittnar om stora kvaliteter – som för tankarna till Muhammad Alis titelmatch i boxningsringen mot George Foreman i Kinshasa 1974. Därmed inte sagt att Atlas Copco, konkurrenten i gruvhuvudstaden, bär likheter med Foreman, mästaren som slog sig trött.